Betterglobe: Afrika och Betterglobe genom mina ögon

Dag 1 :

Presskonferens Kenya´s vice president Kalonzo med Better Globes styrelseordförande Rino Sohlberg

Då var vi äntligen, efter en lång resa framme på hotellet Holiday Inn i Nairobi. Väldigt skönt!
Det händer saker i ett fantastiskt tempo, klockan är inte mer än 12:30 lokal tid och då har vi redan hunnit med en fantastisk frukost och en presskonferens och boklansering där självaste vicepresidenten i Kenya, den ansvarige för utbildningsväsendet i Kenya samt den norska ambassadören närvarade.
Under boklansering av boken ”Put Integrity First”, som grundaren till Betterglobe Rino Solberg skrivit höll både Rino, den norska ambassadören och vicepresidenten tal. Det var tal som alla kretsade kring ämnet integritet, kampen mot korruption, fattigdom och vikten av utbildning. Alla betonade att det enda sättet att komma ur den onda spiral av fattigdom är om den enskilde bonden själv får möjlighet att tjäna sina pengar. Något som Betterglobe håller fram som väldigt viktigt.
Rent personligt är det svårt att riktigt smälta vilken auktoritet och hur stort Better Globe faktiskt är här nere. Att få ner vicepresidenten med sina medarbetare, kenyansk nationell tv, den norska ambassadören, vicepresidentens syskonbarn som driver stora rancher i Kenya m.fl. I Uganda ska vi även träffa både finansministern och turistministern. Det är ett enormt kontaktnät som är uppbyggt här nere och det går inte att göra i handvändning.
Nu till det bästa – under boklanseringen så fanns det tv-team på plats som filmade, vad jag däremot inte förstod var att dessa kom från den nationella kenyanska tv-stationen KBC1. När vi kom till lodgen där vi skulle tillbringa natten stod tv:n på och gissa om vi blev häpna när vi fick se ett 90 sekunder långt inslag om presskonferensen på tv:n.
Vi har alltså varit med på både den kenyanska nyhetssändningen klockan 1900 och 2100 – och det häftigaste av allt – det är inte bara Rino och vice-presidenten som syns på bild, utan alla vi som är nere på resan. Inklusive jag själv

Efter presskonferensen åt vi en fantastisk lunch och därefter var det ombordstigning på vår buss som skulle ta oss de 3.5h ut från Nairobi till Kiambere där den första Better Globe plantagen finns. Denna resa var på många sätt väldigt speciell, det som jag har svårt att riktigt komma över är hur milsvid skillnad det är på min verklighet och deras.
Vi såg massor av fattiga människor, människor som inte ens hade skor på sig, människor med lite frukt framför sig i stånd som de försökte sälja – trots att grannarna på båda sidor om dem sålde precis samma frukt, jag såg människor som bodde i skjul som knappt hade dugt åt vår boskap hemma i Sverige.
Starka intryck på resan var framförallt två saker – håglösheten hos de vuxna och barnens glädje. Längs vägen såg vi hundratals vandrande människor, både vuxna och barn. De vuxna såg många gånger tyvärr väldigt håglösa ut, många gånger med nästan sorgsna blickar utan något slags hopp om livet – vilket var en stor kontrast mot barnen, som i sina skoluniformer ofta glatt vinkade till oss där vi åkte förbi.
Det kändes väldigt tungt att veta att dessa barn med största sannolikhet gick samma öde till mötes. Det som verkligen också fick en tänka till idag är att dessa människor som vi såg idag, de är inte de fattigaste, visst bor de i skjul och får jobba både hårt och länge, men de överlever. De kommande dagarna skulle vi åka genom ställen där folk bor och ligger i jordhålor och lever under FNs gräns för fattigdom på 1 $ om dagen.
En stor insikt under dagen, var att jag verkligen hade velat hjälpa alla dessa människor men att det inte går att göra på annat sätt än det som Better Globe gör, eller andra organisationer som arbetar med hjälp till självhjälp såsom t.ex. mikrofinansiering. Om man skulle försöka hjälpa dem på annat sätt hamnar man bara i samma spår som de flesta välgörenhetsorganisationer gjort hittills. Framförallt var frågan som gnagde på mig – var börjar man?
Om jag inte var övertygad om att Better Globe är ett bra sätt innan, så kan jag säga att jag börjar bli det nu. Jag kan iaf inte komma på något bättre sätt att göra det än vad de gör det på…

Dag 2 :

"Kiambere plantagen
Jag och Better Globes VD Einar Formo"

Dagens höjdpunkt var utan tvekan när vi besökte Better Globes testplantageanläggning vid Kiamberesjön. Direkt när vi kom dit fick vi var sin planta av Mukau-trädet som vi fick sätta i jorden under så högtidliga former det gick.
Vi promenerade även genom plantagen under guidning av Jaan, den belgiske trädexperten som arbetar åt Better Globe Forestry. Det är verkligen sant som de säger, det han inte vet om träd är inte värt att veta. Han berättade om de tre huvudsakliga sorterna som planteras i Kiambere, mukau, nimm och jatropha.
Mukau är ”virketrädet” som växer spikrakt uppåt under 20 år och blir på så sätt ett utmärkt träd att hugga ner och sälja, värde ca 400$. Ett mukau ger ungefär 1 – 1.3 kubikmeter virke som är fullt jämförbart med både teak och mahogny. Det som är häftigt är att Better Globe är den enda organisation som har lyckats odla och förädla mukau-trädet och dessutom plantera det i s.k. semi-dry områden och faktiskt få det att växa där.
En väldigt väsentlig fråga var – vilka andra sorter tvingar vi bort iom med planteringen av mukau? Jaan fann snabbt svaret genom att peka till andra sidan kullen som var helt torr och där det inte växte i princip någonting. Vid Kiambere återstår många utmaningar, såsom att träden fortfarande under de första 6 levnadsmånaderna vattnas för hand med ett par liter vatten per vecka.
Vi tittade även på jatropha och nimm-träden som inte är virkesträd på samma sätt utan träd som bär frukt (jatropha). Dessa är dock inte lika intressanta ur Betterglobe perspektiv då de inte går att ”köpa”, utan där inriktar man sig mest på Mukau och Jatropha.
På vägen tillbaka från trädplantagen vid Kiambere stannade vi till vid den lokala skolan i distriktet. Vi träffade vice-rektorn som var enormt lycklig över allt det jobbet som Child Africa och Better Globe hade gjort på skolan. Rino berättade om att han hade varit på skolan i början av året tillsammans med sin fru Julie och blivit helt förskräckt hur det hade sett ut. Det som fick mig att tänka till var att de var superstolta över sin nya skola - och det var en byggnad som hade blivit stängd direkt hemma i Sverige.

Dag 3:

"Better Globe farmen i Kibwezi"

Jan van den Abeele informerar vid ett vattenmagasin på utbildningsfarmen
Nästa stopp blir på Better Globes utbildningsfarm utanför Kibwezi dit människor kommer för att få utbildning i hur man får maximal avkastning på sin mark.
Det första jämförelsen jag ser är all mark med torra majsgrödor som planteras i desperation under regnperioderna som i de flesta fall torkar ut innan de är skördemogna, inne på farmen växer majsen och många andra arter som bara den och det är i samma jordmån, det som skiljer dem åt är endast kunskap och enkel utrustning som de kan finansiera genom lån på microkreditbanker.
Många afrikaner lever endast för att överleva och då är inte deras framförhållning så långsiktig som den borde vara.
De får lära sig hur man på ett enkelt sätt kan bevattna sina grödor genom ”drip irrigation”, vikten av att kompostera och hur man gör detta på en så varm, torr kontinent som Afrika.
Vi fick vi en guidning av Jan van den Abeele, den belgiske skogsexperten, på hans plantage i Kibwezi. Han startade farmen 2003 för att visa att det fungerar att ha odlingar även i så kallade semi-dry områden. Tanken med farmen är att den ska användas som test och träningsanläggning dit man kan ta bönder för att visa hur de kan odla även i dessa områden där det inte växer någonting i vanliga fall.
Det speciella med Jans farm är att han tillsammans med den belgiske experten Helmut Verllote, har tagit fram ett väldigt resurssnålt bevattningssystem, som genom olika sorters plastslangar vattnar träden utan att något vatten går till spillo.
Tanken är att vi i Better Globe ska kunna hjälpa bönderna med både ökad kunskap och samtidigt hjälpa dem att tillämpa kunskapen genom att ge dem möjlighet till mikrolån. Jag var för ett tag sedan skeptisk till vad man kan göra för den 1.5€ som går till mikrolånen i varje donationspaket som säljs. Jan berättade och visade oss hur man för t.ex. 3€ kan köpa vattenslang som hjälper till med bevattning, eller så kan man köpa en presenning och bygga en vattentank.
Det som verkligen är en insikt här nere i Afrika är hur mycket stor skillnad väldigt lite pengar kan göra. En annan sak jag är väldigt imponerad över är hur allting är genomtänkt, allt ifrån hur små hålen skall vara i slangarna och hur länge vattnet ska stå på för att träden skall få bästa förutsättningar, till hur kunskapen sprids till lokalbefolkningen och interaktionen med dessa.
Något som jag också måste berätta om är frukten – vi fick smaka på både färskplockad papaya och cocktail-tomater som verkligen var som smakexplosioner i munnen. De smakar HELT annorlunda än våra…

Kenya och Uganda bilder följer....

Kenya:

Gata i utkanten av Nairobi